Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nam-Bok, Lögnaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nam-Bok. Jag hade skurit mig en stav för att gå
bekvämare, och då jag kom ihåg, att jag tänkte
berätta för er, mina bröder, om vad jag sett, skar jag
ett märke i staven för varje person, som bodde i
huset. Och jag stannade där i många dagar och
arbetade, och i gengäld gav de mig pengar — något
som ni inte känner till, men som är mycket bra.
— En dag lämnade jag platsen för att vandra
längre in i landet. Och medan jag gick, mötte jag
många människor, och jag skar mindre märken i
staven, för att där skulle bli plats för dem alla.
Så träffade jag på något sällsamt. På marken
framför mig låg en järnstång, tjock som en arm och ett
bra steg därifrån en annan likadan järnstång...
— Du hade blivit en rik man, försäkrade
Opee-Kwan, ty järn är mera värt än något annat i världen.
Där måste ha varit till många knivar.
— Jamen, det var inte mitt.
— Du hade funnit det, och vad man finner, får
man behålla.
— Nej, de vita männen hade lagt det där. Och
dessutom voro dessa stänger så långa, att ingen man
hade kunnat bära bort dem — så långa att jag inte
kunde se något slut på dem.
— Nam-Bok, det var väldigt mycket järn,
varnade Opee-Kwan.
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
