Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nam-Bok, Lögnaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vande få. De döda kommer inte tillbaka. Aldrig har
någon död kommit tillbaka — utom du med dina
vidunderliga historier. Det är inte tillbörligt, att de
döda kommer tillbaka, och tillät vi det, kunde vi
råka ut för en stor olycka.
Nam-Bok kände sitt folk väl och visste, att
råds-församlingens beslut var avgörande. Därför lät han
sig föras ned till stranden, där han sattes ombord i
sin bidarka och en paddel stacks i hans hand. En
vildgås skrek någonstans ute till havs, och
bränningen bröt mjukt och urholkande in över sanden. En
matt skymning vilade över land och vatten, och i
norr glödde solen svagt och dunkelt, höljd i
blodröda dimmor. Måsarna flögo lågt.
Frånlandsvin-den blåste skarp och kall, och de svarta molnen in
överland bådade hårt väder.
— Från havet kom du, sjöng Opee-Kwan
orakelmässigt, och tillbaka till havet går du. Så uppstår
det jämvikt i tillvaron, och allt blir som det skall.
Bask-Wah-Wan linkade ned till strandkanten och
ropade:
— Jag välsignar dig, Nam-Bok, för att du kom
ihåg mig.
Men Koogah sköt ut Nam-Bok från stranden, slet
schalen från hennes axlar och kastade den över i
bidarkan.
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
