Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nam-Bok, Lögnaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är kallt under de långa nätterna,
jämrade hon sig, och kölden biter gärna i gamla knotor.
— Föremålet är en skugga, svarade
benskra-paren, och skuggor kan inte hålla dig varm.
Nam-Bok reste sig, för att hans röst skulle höras
in till land.
— O, Bask-Wah-Wan, mor, som födde mig!
ropade han. Lyssna till din sons, Nam-Boks ord. Hans
bidarka rymmer två, och han vill gärna ha dig med
sig. Ty han reser till ställen, där det finns fullt
upp av fisk och tran. Där härskar inte kölden, och
livet är bekvämt och järnvidundren utför
människornas arbete. Vill du följa med, o
Bask-Wah-Wan?
Hon tänkte sig för ett ögonblick, medan
bidar-kan snabbt drev bort och höjde så sin röst i
darrande diskant:
— Jag är gammal, Nam-Bok, och skall snart ned
bland skuggorna. Men jag önskar inte att gå, innan
min tid är inne. Jag är gammal, Nam-Bok, och
jag är rädd.
En ljusstråle föll över det matt belysta havet och
svepte mannen och båten i ett skimmer av rött och
guld. Det blev tyst bland folket, och man hörde
inte annat än frånlandsvindens tjut och skriet från
måsarna, som flögo lågt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
