Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Männen från sollandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi ihjäl genom överrumplingens hastighet, men den
andra hälften, som blev kvar, blev som djävlar, de
mångfaldigade sig och slogs överallt som djävlar.
De ställde sig med ryggarna mot fartygets mast, och
vi bildade en ring av döda omkring dem innan de
föll. Och några tog bössor och sköt med bägge
ögonen öppna och mycket snabbt och säkert. Och en tog
en stor bössa, med vilken han sköt många små
kulor på en gång. Se här!
Ounenk pekade på sitt öra, som var genomborrat
av ett hjorthagel.
— Men jag Ounenk, jagade mitt spjut genom
honom bakifrån. Och sålunda dödade vi dem alla
på ett eller annat sätt — alla utom hövdingen.
Honom var vi många om, och han var ensam, men
han utstötte ett högt skri och bröt sig igenom och
försvann i det inre av skeppet. Och då, när
fartygets rikedom var vår, och blott hövdingen, som vi
snart skulle döda, var därnere, ja, då hördes
plötsligt ett brak som från alla bössor i världen — ett
väldigt dån. Och som en fågel flög jag upp i luften
och med mig de levande av Mandellfolket och de
döda männen från sollandet, de små kajakerna, det
stora fartyget, bössorna, rikedomen — allt, allt flög
i luften. Därför säger jag, Ounenk, som berättar
detta, att jag är den ende som blev kvar.
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
