Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ensamme hövdingens sjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ensamme hövdingen. Hans röst, som var gäll och
pipig, sänktes då och då plötsligt till en låg och
knarrande bas för att med ett, just som. man vant
sig vid den, åter höjas upp i tunnaste diskant —
man skulle kunna kalla det omväxlande
syrsegni-dande och grodkväkande.
— Alltså utvaldes en ungmö åt mig, sade han.
Ty min far, Kask-ta-ka, uttern, var ond, emedan
jag inte såg på kvinnor som jag borde. Han var
en gammal man och hövding för sin stam. Jag var
den siste av hans söner, som var i livet, och blott
genom mig kunde han vänta att se sitt blod
fortplantat till kommande släkten. Men du måste veta,
vite man, att jag var mycket sjuk, och då varken
jakten eller fisket beredde mig glädje och min buk
inte blev varm av mat, hur skulle jag då kunna
kasta ögon på någon kvinna eller bereda mig till
bröllopsgille eller tänka på småbarns joller och
dylika besvärligheter?
— Javisst, avbröt Mutsak. Ty hade inte Den
ensamme hövdingen kämpat i en stor björns ramar,
tills hans huvud sprack och blodet rann ut genom
öronen?
Den ensamme hövdingen nickade ivrigt.
— Mutsak talar sant, sade han. Under den tid
som följde, var jag bra i huvudet och dock inte
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
