Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ensamme hövdingens sjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han, att en här skulle göra sig redo att draga
nedför floden. Och när vi kommo till mukumukernas
område, skulle jag ensam stiga fram och utmana dem
till strid och på detta sätt stupa.
— Nej, men hör, vite man! utbröt Mutsak, som
inte längre kunde tiga. Skolka, schamanen,
viskade länge den natten i Utterns öra, och det var han
som ställde om att Den ensamme hövdingen sändes
ut för att dö. Ty då Uttern var gammal och Den
ensamme hövdingen den siste av hans söner,
önskade Skolka själv bli hövding för folket. Och då de
hade fört mycket oväsen en dag och en natt och Den
ensamme hövdingen fortfarande var i livet, blev
Skolka rädd för att han inte skulle dö. Alltså var
det Skolkas råd som med vackra ord om ära och
bedrifter uttalades av Uttern.
— Ja, svarade Den ensamme hövdingen. Jag
visste väl, att det var Skolkas verk, men jag brydde
mig inte om det, ty jag var mycket sjuk. Jag hade
inte hjärta till att bli ond, inte lust för stolta ord,
och jag brydde mig inte om vad som hände, jag
längtade blott efter att dö och få det hela
överståndet. Alltså, vite man, utrustades hären. Det var
ingen av de prövade krigarna eller av de visa och
äldsta som utvaldes — det var blott ett hundratal
unga män, som inte hade stor erfarenhet av strid.
Köldens barn —10 i a t?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
