Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ensamme hövdingens sjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela byn samlades på stranden för att se oss ge oss_
iväg, och vi begav oss av under stort jubel och
sånger till min ära. Till och med du, vite man,
skulle glatt dig vid anblicken av en ung man, som
drog ut i krig — även om han var dömd att dö.
Vi for sålunda iväg, ett hundratal unga män,
och Mutsak var också med, ty även han var ung
och oprövad. Och enligt min fars, Utterns,
befallning var min kanot fastsurrad vid sidan av Mutsaks
kanot och på den andra fäst vid Kannakuts. På
detta sätt besparades jag arbetet med årorna, så att
jag trots min sjukdom skulle kunna visa mig tapper
i det sista. Och så rustade for vi utför floden.
Jag vill emellertid inte trötta dig med en
berättelse om färden, som inte var lång. Ett kort stycke
ovanför mukumukernas by stötte vi på två av deras
krigare i kanoter, och vid synen av oss flydde de.
Därpå blev min kanot enligt min fars befallning
frigjord, så att jag drev ensam ned mot dem. Det
var också enligt hans befallning, som de unga
männen skulle stanna för att se mig dö, så att de kunde
återvända och berätta hur jag stupade. Detta hade
min far, Uttern, och Skolka, schamanen, mycket
tydligt förklarat för dem och hotat dem med strängt
straff, om de inte lödo.
Jag doppade min paddel och ropade hånande
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
