Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ensamme hövdingens sjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod ansikte mot ansikte med en man, tänkte jag:
Nu kommer döden. Och varje gång fällde jag
mannen, och döden kom inte. Det var som om livets
andedräkt var stark i mina näsborrar och jag inte
kunde dö ...
— Och vi följde efter Den ensamme hövdingen
genom hela byn och tillbaka igen, fortsatte Mutsak.
Som en flock vargar följde vi honom, fram och
tillbaka, tills det inte längre fanns flera mukumuker,
som ville kämpa. Och så samlade vi ihop hundra
manliga slavar och dubbelt så många kvinnor och
barn och stack eld på alla husen och hyddorna och
brände ned dem, varpå vi drog bort. Och detta var
mukumukernas undergång.
— Det var mukumukernas undergång,
repeterade Den ensamme hövdingen stoltserande. Och då
vi kommo tillbaka till vår egen by, förbluffades
folket över den mängd byte och slavar vi förde med
oss, och ännu mer förvånades det över, att jag ännu
var i livet. Min far, Uttern, darrade av glädje över
mina bedrifter, ty han var en gammal man och jag
var den siste av hans söner. Och alla de erfarna
krigarna kommo och de sluga och visa, tills allt
folket var samlat. Jag reste mig då och befallde
med en röst som ett åskdunder Skolka, schamanen,
att träda fram...
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
