Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamla männens sammansvärjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som satt vid ett bord längre tillbaka, var hövdingen
över dem alla, också över den man som hade
knackat. En annan man vid samma bord reste sig
och började läsa högt från många tunna pappersark.
Vid första raden på varje ark, harklade han sig,
vid den nedersta vätte han på fingrarna. Imber
förstod inte vad han läste, men de andra gjorde det,
och han såg att de blevo vreda. Stundom blevo de
särskilt rasande, och en gång svor en man mot
honom med enstaviga hotfulla ord, tills mannen vid
bordet fick honom att tiga.
Mannen höll på att läsa en oändlig tid. Hans
enformiga, nynnande uttal lockade Imber till att
drömma, och han drömde djupt, när mannen
tystnade. En röst talade till honom på hans eget
white-fishspråk, och han sträckte upp sig och såg utan
förvåning, att det var hans egen systerson, en ung
man, som för åratal sedan vandrat bort för att slå
sig ned och bo bland de vita.
— Du minns mig inte, sade han i stället för en
hälsning.
— Jo, svarade Imber. Du är Howkan, som drog
bort. Din mor är död.
— Hon var en gammal kvinna, sade Howkan.
Men Imber hörde honom inte, och Howkan lade
handen på hans axel och väckte honom igen.
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
