Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamla männens sammansvärjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag skall säga dig, vad den mannen har sagt.
Det är berättelsen om de olyckor du ställt till och
som du, din dåre, berättat för kapten Alexander.
Och du skall förstå samt förklara om det är sant
eller inte. Så har det befallts.
Howkan var född bland missionärer och de hade
lärt honom att läsa och skriva. I händerna höll han
många tunna pappersark, ur vilka mannen hade
läst högt och vilka blivit skrivna när Imber med
Jimmy som tolk hade avlagt sin bekännelse för
kapten Alexander. Howkan började läsa. Imber
lyssnade en stund, så avspeglade sig överraskning
i hans ansikte och han avbröt tvärt.
— Det är vad jag sade, Howkan. Fastän det nu
kommer från dina läppar, vad dina öron inte ha hört.
Howkan myste självbelåtet. Han hade mittbena.
— Nej, sade han, det kommer från papperet,
Imber. Mina öron ha aldrig hört det. Det kommer
från papperet genom mina ögon in i mitt huvud
och ur min mun till dig. Det är den väg det går.
— Går det så till? Och är det där i papperet?
Imbers röst sjönk till en vördnadsfull viskning,
medan han kände på arken med tummen och
pekfingret och stirrade på de skrivna bokstäverna.
Det är en stor medicin, och du kan göra under,
Howkan.
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
