Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I: I Nordlandsskogarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höjde sig i tystnaden och lugnet. Fairfax stämde dämpat in.
»O-o-o-o-o-o-o-haa-ha-a-ha-aa-a-a, O-o-o-o-o-a-ha-a-ha-a», sjöng han. »Hör ni det inte? Ser ni det inte? Den sörjande kvinnan? Gravsången? Mitt hår vitlockigt och patriarkaliskt? Mina lemmar i kons-lös prakt svepta i pälsen? Mitt jaktspjut vid min sida? Och vem kan påstå att det inte är bra så?»
Van Brunt såg kallt på honom. »Ni är en förbannad narr, Fairfax. Fem år av ett sådant liv är nog för att bryta ned vilken man som helst, och ni befinner er i ett osundt, sjukligt tillstånd. För resten är ju Carlton Southwaithe död.»
Van Brunt stoppade sin pipa och tände den, i det han iakttog den andre förstulet och med nästan yrkesmässigt intresse. Fairfax’s ögon blixtrade, hans händer knöto sig, han reste sig till hälften, sedan slappades hans muskler och han tycktes ruva över något. Michael, kocken, tillkännagav att måltiden var färdig, men van Brunt gav honom en vink att dröja litet. Tystnaden hängde tung över dem, och han började analysera skogens dofter, lukten av mull och ruttnande växtämnen, kådångorna från grankottar och barr, den behagliga doften av många lägerrökar. Två gånger såg Fairfax upp men sade ingenting. Sedan kom det:
»Och . . . Emily . . .?»
»Änka sedan tre år, ännu änka.»
En ny tystnad uppstod, och Fairfax avbröt den slutligen med ett okonstlat leende:
»Ni har nog rätt, van Brunt. Jag följer med er.»
»Det visste jag.» Van Brunt lade sin hand på
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
