Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den lögnaktiga Nam-Bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>Så är det på havet också. Men det hör inte hit. Det sägs . . . att din farfar berättade sällsamma historier om vad han sett.»
»Ja, sällsamma historier berättade han.»
»Jag har också sällsamma historier att berätta», försäkrade Nam-Bok i lurande ton. Och då de voro tveksamma, tilläde han: »Och gåvor också.»
Han framtog ur bidarkan en schal, egendomlig till vävnad och färg, och svepte den om sin mors axlar. Kvinnorna uppgåvo en enstämmig suck av beundran, och gamla Bask-Wah-Wan nöp i tyget och strök det och kurrade i barnslig glädje.
»Han har historier att berätta», mumlade Koogah. »Och gåvor», ifyllde en kvinna.
Opee-Kwan visste att hans folk var nyfiket, och han erfor själv en hetsande nyfikenhet på dessa oför-talda historier. »Fisket har varit godt», sade han betänksamt, »och vi ha rikligt med olja. Kom då, Nam-Bok, och låt oss kalasa.»
Två av männen lyfte upp bidarkan på sina axlar och buro upp den till elden. Nam-Bok gick bredvid Opee-Kwan, och byinvånarna följde med utom några kvinnor som stannade efter för att smeka schalen med fingrarna.
Det talades icke mycket under måltiden, men många nyfikna blickar kastades förstulet på Bask-Wah-Wans son. Det gjorde honom förlägen — inte som om han varit försagd av sig, men sältranens stank hade tagit ifrån honom matlusten och det var han angelägen att dölja.
»Ät, du är hungrig», befallde Opee-Kwan, och Nam-
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>