Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ensamme hövdingens sjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något emot att männen stifta iag och att kvinnor alltid lyda.»
»Jag var, som sagt, mycket sjuk*, fortfor Ensamme Hövdingen. »Och då min far, Uttern, förde till mig flickan Kasaan, sade jag att de hellre skulle rusta till min begravning än mitt bröllop. Då blev min far svart i ansiktet av vrede, och han sade att jag skulle få min vilja fram och att jag, som ännu levde, skulle behandlas som om jag redan vore död.»
»Så brukas det inte bland vårt folk, du vite man», sade Mutsak. »Ty vad som nu gjordes med Ensamme Hövdingen brukade vi endast göra med de döda. Men Uttern var mycket ond.»
»Ja», sade Ensamme Hövdingen. »Min far, Uttern, var fåordig och rask till handling. Och han tillsade folket att samlas utanför tältet där jag låg. Och då de voro samlade, befallde han dem att sörja över hans son som var död ...»
»Och utanför tältet sjöngo de dödssången — O-o-o-o-o liaa—ha-a-ichklu», jämrade sig Mutsak med så ypperlig härmning att alla nerver i min rygg vredo sig av deltagande
»Och inne i tältet», fortfor Ensamme hövdingen, »svärtade min mor sitt ansikte med sot och strödde aska på sitt huvud och sörjde mig som en redan död, ty så hade min far befallt. Okiakuta, min mor, sörjde högljudt och slog sig för bröstet och slet sitt hår, och likaså Hooniak, min syster, och Seenatah, min mors syster, och det larm de åstadkomnio kom mitt huvud att värka, och jag kände att jag alldeles säkert skulle dö genast.
»Och de äldre i stammen samlades omkring mig där
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>