- Project Runeberg -  Köldens barn /
110

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ensamme hövdingens sjukdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag låg och talade om den resa min själ skulle anträda. En talade om de täta, ändlösa skogar där vilsegångna själar vandrade gråtande och där jag också skulle komma att vandra och aldrig hitta ut. En annan talade om de stora floderna, forsande av ondskefullt vatten, där onda andar skreko och lyfte upp sina oformliga armar för att dra ner en vid hårét. För dessa floder, sade alla enstämmigt måste man skaffa mig en kanot. En annan talade om stormar sådana som ingen levande människa upplevat, då stjärnorna regnade ner från himlen och jorden gapade med många rämnor och alla floder i jordens inre rusade ut och in. De som sutto hos mig lyfte sedan upp sina armar och klagade högt, och de som voro utanför hörde det och klagade ännu högre. Och liksom jag var som död för dem, så var jag också död för mig sj älv. Jag visste ej när eller hur det skett, men jag visste alldeles säkert att jag hade dött.

»Och Okiakuta, min mor, lade min ekorrskinnparka bredvid mig. Hon lade också bredvid mig min parka av renhud och min regnrock av sälbuk och mina slask-väder-muclucs, för att min själ skulle vara varm och torr under sin långa resa. Vidare talades det om ett brant berg tätt beväxt med ormbunkar och tistlar, och hon gick efter tjocka mockasiner för att göra vägen lätt för mina fötter.

»Och då de äldre talade om de stora odjur jag skulle bli tvungen att döda, lade de unga männen bredvid mig mina starkaste bågar och längsta pilar, min slunga, mitt spjut och min kniv. Och då de äldre talade 0111 mörkret och tystnaden över de stora vidderna min själ måste vandra över, klagade min mor ännu högre och strödde ännu mera aska på sitt huvud.

110

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/koldenbarn/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free