- Project Runeberg -  Köldens barn /
111

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ensamme hövdingens sjukdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Och flickan Kasaan smög sig in mycket skyggt och stilla och lade en liten påse bland mina färdsaker. Och i den lilla påsen, det visste j ag, var det flinta och stål och torrt fnöske för de eldar min själ måste tända. Och man valde ut de täcken som skulle svepas om mig. Även utvaldes de slavar som skulle dödas för att min själ skulle få sällskap. Det var sju slavar, ty min far var rik och mäktig, och anständigheten krävde att jag, hans son, skulle få en värdig begravning. Dessa slavar hade vi fått i kriget mot mukumukerna som bo nedåt Yukon. På morgonen skulle Skolka, shamanen, döda dem, en i sänder, för att deras själar skulle gå och söka med min i det Okända. Bland annat skulle de bära min kanot tills vi kommo till den stora floden forsande av ondskefullt vatten. Och som det ej fanns rum för dem i den, skulle de ej gå längre utan stanna där och tjuta i evighet i den mörka, ändlösa skogen.

»Och medan jag såg på mina vackra varma kläder och mina täcken och krigsvapen och tänkte på de sju slavarna som skulle dödas, kände jag mig stolt över min begravning och visste att jag måste vara föremål för många mäns avund. Och hela tiden satt min far, Uttern, tyst och mörk. Och hela den dagen och den natten sjöng folket min dödssång och slog på trummorna tills jag tyckte att jag hade dött tusen gånger.

»Men om morgonen steg min far upp och höll tal. Han hade varit en krigsman i alla sina dagar, sade han, och det visste folket. Folket visste också att det var en större heder att dö kämpande i striden än på mjuka fällar vid elden. Och efter jag ändå skulle dö, var det bäst att jag gick emot mukumukerna och blev dödad. Så skulle jag vinna ära och hövdingavärdighet i de

in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/koldenbarn/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free