Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Li Wan, den sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mitt folk och jag lagade mat och bar bördor åt dig under de ändlösa resorna.» Hon såg plötsligt upp på honom. »Säg mig, Canim, tar denna resa aldrig slut?»
»Nej», svarade han. »Min resa är som världen, den tar aldrig slut. Min resa är världen, och jag har rest alltsedan jag kunde stå på mina ben och jag skall resa tills jag dör. Min far och min mor äro kanske döda, men det är längesedan jag såg dem och det frågar jag inte efter. Min stam är lik din stam. Den stannar på samma fläck — långt härifrån —, men jag frågar inte efter min stam, ty jag är Canim, Kanoten!»
»Och måste jag, Li Wan, som är trött, alltid resa med dig tills jag dör?»
»Du, Li Wan är min hustru, och hustrun följer mannens väg vart den går. Det är lagen. Och om det inte vore lagen, skulle det ändå vara Canims lag, ty han är sjalv lagstiftare för sig och de sina.»
Hon böjde åter sitt huvud, ty hon kände ej till någon annan lag än att mannen var kvinnans hem.
»Gör dig ingen brådska», sade Canim, då hon började packa ihop den torftiga lägerattiraljen. »Solen är ännu het, och vägen bär utför och väglaget är godt.»
Hon upphörde lydigt med arbetet och slog sig åter ned.
Canim betraktade henne med tankfullt intresse.» Du sitter aldrig på huk som andra kvinnor», anmärkte han.
»Nej», svarade hon, »det har aldrig fallit sig lätt för mig. Det tröttar mig, och jag kan inte vila på det sättet.»
»Och varför peka inte dina fötter rätt fram? *
»Jag vet inte, jag vet bara att de äro olika andra kvinnors.»
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
