Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Saltverken i Wieliczka och Bochnia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
hängande stora saltskikt, som en gång tillhörde det
äldre primära saltberget. Vid veckningen brusto dessa
lager, som öfvertäckte det ännu bibehållna skiktade
partiet, i sönder i en mängd enskilda, olika stora spill-
ror. Att dessa icke upplöstes och helt och hållet för-
stördes, kan blott förklaras därigenom, att veckningen
försiggick under vatten. Brottstyckena blefvo därför
blott på ytan genom en jämförelsevis obetydande lös-
ningsprocess rundade, men behöllo i öfrigt sin gestalt,
blefvo inhöljda i lermassorna, hvilka ursprungligen voro
förhanden i den förstörda delen af berget (eller afsatte
sig på hafsbottnen i anslutning till veckningen), och
sålunda skyddade för vidare upplösning. Af underord-
nade beståndsdelar i detta »ruinberg» vilja vi endast
nämna de i saltleran inneslutna sandstensblocken.
Också det oskiktade saltberget hyser organiska re-
ster, genom hvilka dess geologiska ålder låter bestämma
sig. I den öfre saltleran uppträda framför allt en mängd
väl bevarade foraminiferer — icke mindre än 130 arter,
i allmänhet öfverensstämmande med dem, som före-
komma i Österrikes normala miocena lerskikt. Af de
få mollusker — nucula, pecten, gloria och ostrea —,
som man funnit, kan man med all sannolikhet sluta,
att denna del af saltberget hör till den mellersta mio-
cenperioden, liksom petrifikaten i det skiktade berget
göra, att vi måste hänföra detta till den undre miocen-.
tiden. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
