Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Han bestälde åt sig en sigillring med vapnet och hon
sina initialer med kronan öfver i diamanter. Men båda
sökte öfverträffa hvarandra i sina anspråk på den nya
vapenprydda silfverutstyrselns praktfulla uppsättning och
utförande.
Nu inbröt en ny tid för den rike mannens hus.
Inte en sten fick Hgga på den andra. Hvar helst det
i en vråj ett hörn eller på någon liten fläck fans rum
för vapen och krona, der ditsattes detta aristokratiska
sigill. Attesalen blef öfverlastad med de ädlaste
em-blemer af den gamla riddarhärligheten, och hvarhelst
det fans en tafla, en siluett eller teckning af någon
länge sedan död medlem af den Lehnbergska familjen,
så förvandlades den genom de berömdaste målares
omsorg till ett stilfullt porträtt och upphängdes i
ättegalleriet. De hade ju i grafven äfvenledes bhfvit adlade,
alla dessa dugtiga, präktiga Lehnbergar, som i sitt
anletes svett lagt grundvalen till det gyllene templet,
som hjälpt den vackra afkomlingen att så
själfmed-vetet uppbära sin friherrliga värdighet.
De onda, alltid skandalhungriga tungorna, hade
mycket ämne till små roliga historier, och man
berättade full af humor: Den Lehnbergska kuskens byxor
hade genom sittandet blifvit utnötta, och herr
kommerserådet blef underrättad om denna för livréet
erforderliga utgift, men baron Lehnberg var oaktadt all
sin rikedom en sparsam man, som beviljade hvarje öre
särskildt, som samlade segelgarnsändar och vände
bref-kuvert för att ånyo använda dem. Således ett nytt
bakstycke på kuskens byxor! Den nye friherren ger
genom en nedlåtande nick sitt samtycke, men bifogar
af gammal vana: »Men låt brodera dit vapnet.»
Verlden är nu en gång afundsjuk och blickar
skelt, om en älskad broder har lyckan med sig, detta
visste Aglaé lika väl som hennes far, och då just
vårsolen hade utkläckt ägget med adelsdiplomet, och i
hufvudstaden ingenting var att försumma, så beslöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
