- Project Runeberg -  Komedi! /
57

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

57

af, att hon sex veckor före sin resa till Italien, fått
ett bref från Hans Burkhardt. Läsningen af detta
bref hade tyckts henne alldeles för ointressant midt i
brådskan af förberedelserna för resan, och hon trodde
sig komma ihåg, att hon kastat ner skrifvelsen
oöppnad i någon låda. Vid den tiden menade hon, att
den lilla episoden »Hans Brukhardt», den landtliga
idyllen från hennes barndom, för alltid vore
be-grafven samtidigt med den friherrliga kronans
uppenbarelse.

I dag satte hon värde på den »lille bondpojkens»
rader, då hon der kunde skaffa sig underrättelse om
hans senare öden. Hon ville ju kokettera med
honom, derför behöfde hon känna dem, för att kunna
säga honom, att hon alltid lifligt intresserat sig för
och tagit reda på hans förehafvanden.

Så dumt! Alltjämt ingenting! Åh . . . se här . . .
ändthgen! Detta gräsligt löjliga, med smalt kuvert
försedda bref kan blott vara en räkning, ett tiggarbref
eller en af Hans Burkhardts genomnaiva skrifvelser.

Mycket riktigt, hans stora, klara, ännu nästan
barnsliga stil.

Den unga damen kastar sig med ett spefullt
leende i en fåtölj.

Hennes af juveler gnistrande, praktfulla toilett
af-sticker stolt och främmande mot det hvita
postpapperet, som om hvarje gnista från briljanterna vore en
stråle, som med tillintetgörelse skulle straffa den djärfve
lille arrendatorssonen, som vågade att till en
baro-nessa Lehnberg-Moosdorf skrifva så hemskt intimt:
»Min kära Aglaé!»

Hon sköt med fötterna sidensläpet längre ut på
smyrnamattan, satte sig behagligt till rätta i den
sidenklädda fåtöljen och läste med lätt vibrerande
näsborrar: »Min kära Aglae!

»Om jag hade kunnat, som jag velat, hade jag
för länge sedan svarat på ditt sista, tyvärr alltför korta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free