Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
och ... nå ja — det är ju en löjlig sipphet, att nu
för tiden ännu vilja hålla de unga flickorna i bur.
I mormors mors tid kunde väl fröknarna och fruarna
ännu gråta af rörelse öfver »Lilla Hanna och
kycklingarna» — nu för tiden sitta skolflickor och se på
»fallet Clémenceau» samt kritisera de framstälda lidelserna
med samma kallblodighet, som professorn använder
knifven vid behandlingen af vämjeliga bölder.
Aglaé hade alltid roat sig bra på teatern.
Hennes väninna Lucy brukade regelbundet följa henne, och
kommerserådet förstod de unga damernas smak för
teatern och allt, hvad dertill hörde på så sätt, att han
på sin dotters begäran hade konstnärsaftnar i sitt
hem, der deltagarna sammanfördes utan någon som
helst urskilning. Der fick mången giftig växt opåtald
stå bland lagerträden, och inför Aglaes ögon visade sig
ofta »sminkets lif» i osminkad, realistisk gestalt.
Behöfde hennes far väl frukta, att hans
guldfisk skulle fastna i de nät och fallrep, som beräkning
och frestelse utlade? På intet vis. Lehnberg kände
sitt eget kött och blod. Aglaé hade nog ett
mottagligt sinne, som lätt fattade eld, men hennes kalla,
hjärtlösa förnuft, hennes omätliga stolthet bevarade
henne för hvarje steg, som det allra minsta kunnat
föra henne för långt.
Att låta sig dyrkas, att med halföppna ögon lyssna
till slippriga samtal och på andra iakttaga, hur ett
giftigt utsäde låter pikanta förhållanden uppspira — ja,
sådant var för henne kaviar på den prosaiska,
långtrådiga alldaglighetens torra bröd. Och äfven nu flögo
tankarna i den unga damens tjusande hufvud såsom
en svärm giftiga insekter, som girigt vilja störta sig
öfver ett stackars offer.
Baronessan Lehnberg-Moosdorf stannade i sin
bu-doir och drog hastigt upp lådorna i sitt eleganta
rok-kokoskrifbord. Hon letade med otåhg brådska igenom
den ena efter den andra. Hon hade ett dunkelt minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
