Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Hon vet inte sjelf, hur hon plötsligt kommer på
den idén alt gifta sig med markisen i stället för med
Wulff-Gideon — men hon bryr sig inte om att
vidare öfverlägga saken. Det är ju fullkomligt
likgiltigt, hvem som ger henne ett förnärnt namn, ty det
är blott på detta det kommer an och inte på den, som
bär det.
Kommerserådet sitter litet mera afsides för att
inte störa. Hans uttryckslösa ansigte strålar af ett
bredt leende — han mår så bra som en katt i
solsken, och derför gnuggar han mysande händerna och
tittar på den vandrande menniskohopen, såsom katten
Hiddigeigei, som i känslan af sitt värde ser verlden
ligga kufvad vid sina fötter.
Långt borta i salen, vid utgångsdörren, står Hans
Burkhardt. Hans blick är stelt fästad på
ungdomsvännen, och omkring hans friska läppar ligger ett
smärtsamt, lidande drag, sådant man är van att se
i den unge mannens ansigte, när han står vid en
patients sjukbädd, hvilken ej mera står till att rädda.
Hans hand hvilar på hjärtat och darrar helt lätt.
Han böjer mekaniskt ned hufvudet. Hans blick blir skarp
och genomträngande, som om det gälde att efter
mogen öfverläggning ställa en diagnos. Och han ställer
den i tankarna. »Kropp och själ äro förgiftade —
hon är utan räddning förlorad för sanningen, kärleken
och lyckan, om inte den gode Guden sänder sorgen
som läkare för att i tid gifva motgift. Den komedi,
som denna vilsefarande, unga själ uppför, är en grym,
realistisk bild af vår tid, och om inte en högre vilja
ingriper i handlingen, så kommer ridån att falla
bakom ett drama, som ej är nytt, men ändå så
modernt.»
»Hvad tänker ni på, Burkhardt?» frågade
professor Wendhausens röst sakta och deltagande bakom
honom. • Då såg Hans upp med en öppen,
genom-sorgsen blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
