Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
»Jag tänker på, herr professor, livilka stora
styni-pare vi läkare ändå äro och äfven komma att
för-blifva, om vi inte finna den förnämsta, nödvändigaste
medicinen för vår tid — den, som ej blott botar
kroppen, utan äfven själen.»
ÅTTONDE KAPITLET.
x>Vi dinera väl naturligtvis tillsammans, vicomte?»
frågade Aglae plötsligt, och kommerserådet lutade
if-rigt fram hufvudet, klappade den förnäma vännen
mycket förtroligt i ryggen med sin feta hand och bjöd
honom af alla krafter.
))0m vi ska’ dinera, min käre mon cher!f> sade
han illmarigt skrattande. »Det är ju det förnämsta
nöjet i hela tillställningen. Äta och dricka ska’ vi,
så att det ska’ vattnas i munnen på alla, som sitta
omkring! De ska’ servera särskildt åt oss! De
utsöktaste delikatesser. Elegant! Fint! Förnämt! Åh, de
ska’ få ämne till sqvaller igen! Och er, min vän,
skall hela skämtet inte kosta ett öre, jag pungar ut
för er med. Åh prat! Ingen krusering och ingen
vägran! Om ett par sådana kavaljerer som vi för en
gång äta tillsammans, så gör det ju det samma, hvem
som får stå för kalaset. Ni känner väl till de der
ypperliga orden ur det nya lustspelet: ’Kamrater
emellan, det qvittar lika!’ — — hahaha, en ypperlig sats.»
Saint Lorrain tryckte förbindligt sin liberale väns
hand. »Naturligtvis, min vän — om det kan lugna
er så, en annan gång skall jag be att få bjuda i
stället. Jag anser det vara mindre fint att säga nej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
