- Project Runeberg -  Komedi! /
134

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

genom hvilken Moosdorfs torn framskymta i
morgon-rodnaden. Hur skulle han här kunna glömma! Här,
der hvarje träd, hvarje buske påminner om henne,
som är så föga värd, att en god, redbar yngling
skänker henne ens en tanke, och som ändå med
outplånliga hnjer står inristad i hans hjärta och själ — lika
oförgängligt som minnet af barndomen, hvars förklarande
ljusalf hon varit. Så länge denna torfva kommer att
förblifva hans hem, så länge skall minnet af Aglae
beröfva honom hans själs frid. Han har ärft faderns
tunga blod, han kan inte öfverstiga den stenen, som,
grusande hans förhoppningar, kastats i hans väg.

Hans hem! — En bitter smärta uppfyller den
ensamme vandrarens bröst. Hvem vet, hvad nästa
timme har i sitt sköte, hvem vet, om han ännu har
en far, ett hem, när han går tillbaka denna väg? —
Ödet har under sista tiden slagit honom med
klubbor, det har tagit hans kärlek, hans ideal, hans lycka

— hvarför skall det ej också frånröfva honom
föräldrar och fädernehem?

Ett bittert leende ligger på den unge mannens
läppar, han lyfter käppen och låter honom hvinande
fara genom dimman. Det tyckes honom, som måste
han slå igenom ett osynligt band, som måste han med
hes strupe anstämma en skallande hånsång full af
för-tviflans humor: »Hei, öde, slå blott till — vi vilja
se, hvem fortast tröttnar — du eller jag!»

Sjunger inte tiggarstudenten så? —
Tiggarstudent! Hvad annat är han väl? Hungrande och
tiggande har han klappat på, der Äskulap har sin
hemvist, tills medlidsamma händer öppnat för honom

— hungrande och tiggande har han stått utanför den
gode Gudens dörr: ’Mitt dagliga bröd gif mig i dag’,

— ty ofta har han måst gifva ut sina matpengar för
att anskaffa en bok eller ett instrument — och
tiggande och tvekande kommer han snart att stå inför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free