- Project Runeberg -  Komedi! /
147

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

147

Nu begrep hon. Med en blick af djup
bestörtning kuäpte hon hastigt händerna omkring sin
älsklings. »Ack, det der att bli läkare! Ack ja, det der
att bli läkare! Nu förstår jag. Gud i himlen, och
jag som i mina dåraktiga tankar trodde, att detta allt
vore glömdt och öfvervunnet.»

»Jag kan inte, mor, jag kan inte! Jag vill hellre
förlora lifvet än mitt kall», sade han stönande, »jag
har ju ingenting mera att vänta eller önska i
verl-den än de framgångar, som jag hoppas att vinna
genom den medicinska vetenskapen.»

Klockan vid dörren ringde för andra gången, och
i farstun hördes den gamle Burkhardts röst: »Mor!
Hör, mor, vi vänta!»

Den gamla frun spratt till. »Tyst, Hans.
Låtsas ännu inte om någonting», hviskade hon ängsligt,
och sedan sprang hon till köksdörren: »Far, far kom
fort hit. Men riktigt fort, hör du!»

Arrendatorns tunga steg kommo stampande dit.

»Nå, jag är verkligen nyfiken, hvad du har för
dig, Greta», hördes hans röst redan utifrån, och strax
derpå stod han på tröskeln. Hans höga, resliga,
kraftiga gestalt fylde nästan hela dörramen, och hans
lockiga, uppåtstående, tjocka gråa hår snuddade nära på
vid tvärslån.

Ett ögonblick bländades han af solljuset, som
inströmmade genom köksfönstret, han knep ihop ögonen,
men stirrade sedan, hastigt kastande tillbaka hufvudet,
på vandraren, hvilken stum utbredde armarna emot
honom.

Moppe sprang med höga glädjeskall fram och
tillbaka mellan båda, och den gamle Burkhardt utbredde
också armarna och ropade med dånande röst: »Hallå,
pojke — byting — hvarifrån kommer du?»

Då låg Hans vid hans bröst, och fru Greta knäpte
ihop de darrande händerna och utstötte en bönesuck.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free