Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
välsignelse utströmma i milliontals korn, och med
hvarje slag gladdes vi åt Herrens nåd och tackade
honom. Men er tröskmaskin hvarken tackar alla goda
gåfvors gifvare eller gläder sig öfver hans nåd. Han
drifver ocker, och de armar, som sköta honom, hafva
ej längre tid att uppsträckas mot himlen. Har vår
himmelske fader menat detta? Nej! Herren har talat
sålunda: ’Utan myggen slår man med en staf, och
kumminen med en käpp.’i) Och Christian Burkhardt
skakade förgrymmad tillbaka de gråa lockarna, sträckte
på de seniga armarna och sade till slut: »Och derför
må Gud hjälpa mig, att den djefvulsdraken aldrig må
fnysa på min grund och mark.»
Så talade han och såg hvarken åt höger eller
venster. Det rörde honom föga, att hans grannar
hånfullt drogo på axlarna samt kallade honom ett
gammalmodigt och opraktiskt tjurhufvud, som inte
fortskred med verlden. Som en gränssten från länge
sedan flydda dagar stod den gamle mannen der midt i
det moderna lifvets bränningar och fortsatte trygg på
den stig, som visserligen varit hård och mödosam,
men som dock fört honom till lycka och framgång.
I den gråa, grofhåriga doffelrocken, de trånga
benkläderna och höga vattenstöflarna, satt Christian
Burkhardt, lik den enklaste bland sina drängar, öfverst
vid bordet, vid hans venstra sida satt fru Greta och
på hans högra sonen. ■ Tjenarna sutto efter ålder —
närmast matmodern den trogne Kilian,
trädgårdsmästaren, som samtidigt med Burkhardts flyttat till
Moos-dorf, hvars händer darrade af gikt och ålder, och
hvilken den »kära frun» ofta sjelf måste mata som ett
hjälplöst barn. Derefter första pigan, som var fru
Gretas högra hand i hushållet, och bredvid henne den
främmande Bartel, som Burkhardt tagit i sin tjenst,
emedan presten en dag fört mannen till honom. Man
hviskade om, att Bartel varit en straffånge, men som
i fängelset uppfört sig väl, och som gerna åter ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
