Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
bereda sig en hederlig tillvaro. Men ingen hade
velat taga tukthushjonet under sitt tak, tills den gamle
Burkhardt slutligen förbarmade sig och sade: »Hur
kan väl jag fortfara att fördöma en menniska, som
den gode Guden kanske för länge sedan förlåtit hans
brott. Så vidt det beror på mig att återgifva honom
ett hederligt namn och hederligt arbete, så skall det
ske med glädje. Min Greta skall lägga sin milda hand
på honom och hålla honom till det goda; må den
himmelske Fadern också vända allt till det goda,» På
så sätt kom Bartel till Moosdorf — och den misstrogna
skygghet, med hvilken tjenstfolket i början bemötte
honom, ändrades snart genom Burkhardts’ exempel, hvilka
genom sitt särskildta förtroende utmärkte och ärade just
Bartel.
Och han hade aldrig visat sig ovärdig detta
förtroende. I sju år hade han redan tjenat
Christian Burkhardt med nästan fanatisk trohet och
till-gifvenhet. Han var en tyst, allvarlig menniska, som
stilla gjorde sin pligt och äfven frivilligt arbetade, när
de andra för länge sedan upphört. Med sänkta
blickar och det bleka ansigtet djupt nedböjdt öfver de
knäpta händerna satt Rudolf Bartel vid den unge
Burkhardts sida, medan husbonden läste morgonbönen.
Ingen lång predikan, ingen vidlyftig andaktsstund —
dertill äro landtmannens timmar alltför dyrbara —
men en kort, from bön gaf Christian de sina med på
vägen, med ut i den fuktiga, dimmiga vårmorgonen,
med ut i ensamheten på åker och äng.
Och då han sagt »Amen» och omsorgsfullt lagt
undan den gamla bönboken, slog fru Greta kaffe i
hans kopp och bredde raskt på hans smörgåsar. Men
åt sig sjelf öste hon upp välling som åt de andra, och
frukosten förtärdes under tystnad.
Fader Christian såg upp. Sedan den siste lagt
sin sked ur handen, sköt han tillbaka sin stol och steg
upp. »Är ni mätt, godt folk?» frågade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
