- Project Runeberg -  Komedi! /
162

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

ditt barn i dina böner, vill du tillåta, att jag får
underrättelser om ert befinnande, vill du lofva att inte som
en främling visa mig bort från ditt hjärtfi, såsom du
förvisat mig från ditt hus?i)

»Du förblir vårt barn, Hans. Vår kärlek och
våra böner följa dig äfven då, när ditt egensinne rycker
dig ur våra armar. Jag är inte ond på dig, Hans,
men jag drager min hand tillbaka från dig. Är det
allvar med din vilja — så hjälp dig sjelf.»

Ett jubelrop ljöd i den stilla kammaren, den unge
mannens armar omslingrade talaren, — hans läppar
trycktes stormande mot hans. »Jag tackar dig, far,
och jag vill och skall hålla ord — och jag vill inte
återvända till er, förrän I kunnen vara stolta öfver ert
barn!))

Fru Greta stod på tröskeln; hon hade hört
faderns ord, och hon hade förnummit, hvad sonen hade
bestämt sig för. Tårarna strömmade ur hennes ögon,
hon tryckte sin älskling intill sig, som om hon aldrig
ville släppa honom mera.

Burkhardt stälde sig bakom henne och vidrörde
sakta hennes arm; det gjorde han blott, när han ville
ge henne ett hemligt tecken. Förvånad såg hon upp
till honom.

»Nu intet tjut och inga scener mera!)) ropade
han med nästan glädtigt ansigte, »tärningen är kastad,
nu vilja vi öfverlemna resten åt den gode Guden.
Skynda på, mor, ta upp en butelj vin åt oss! Så
länge pojken ännu är här, då ska vi ha roligt med
honom! i)

Hans ville ännu en gång besöka de kära,
förtroliga ställena, som voro sammanvuxna med hans
barndomsminnen.

Vårvinden for susande genom parkens bladlösa
trädkronor, fuktiga, halfruttna löf betäckte marken, och
den väldiga basaltbassängen, i hvilken om sommaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free