Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
springbrunnens vatten plaskande nedföll, och der guld
-fiskar drefvo sin glada lek, låg nu torr och öde,
upp-fyld af risqvistar och vissna löf.
Här är rabatten, från hvilken Aglae så ofta plockat
de doftande heliotroperna och nejlikorna, der borJa
den täta jasminhäcken, der hon så gerna låg med
armarna under hufvudet, ögonen halfslutna, med nästan
törstigt välbehag insupande den bedöfvande, starka
lukten. Han ser i andanom den graciösa gestalten i den
hvita broderade klädningen och de fma läderskorna,
han känner ännu de svala, små händerna, som gripa
honom och draga honom ned . . . »Var inte så dum,
Hans, utan lägg dig här vid min sida, som det står
beskrifvet: ’la helle et la hete/ — jag är la helle —
och du?D Hon skrattade silfverklart, »ja, du är
förskräckligt betej att du inte bättre förstår att se på din
fördel.»
Hans biter samman tänderna, som om han kände
en fysisk smärta, genom de tomma grenarna susar
vinden, så att det låter som lätta suckar. Han
skrider hastigt vidare, han dragés som af en ond
andemakt bort till den gamla mossbelupna trädgårdsmuren.
Här, här har hon kysst honom! Der är stenen ännu
qvar, mot hvilken hon stödde de små fötterna, der
är den nedhängande platangrenen, från hvilken hon
afbröt en qvist för att fläkta sig med. Så satt hon
— så drog hon till sig hans hufvud — så såg hon
honom djupt, djupt i ögonen, och sedan, innan han
sjelf visste af, hade hon kysst honom. Först förlorade
han nästan sansen af förskräckelse, men han visste i
sin förlägenhet inte, hur han skulle bete sig, och
emedan hon så hjärtinnerhgt älskligt hviskade till
honom: »Hör, Hans, jag tycker ändå förskräckligt mycket
om dig!», så besvarade han hennes kyss med
klappande hjärta.
Och äfven nu klappar hans hjärta, som om det
ville brista. »Jag håller ändå förskräckligt mycket af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
