Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
När gossen kommer tillbaka, har han antingen blifvit
en lydig son eller en berömd man — och han
kommer tillbaka!»
ELFTE KAPITLET.
Vicomtessan af Saint Lorrain leddes nästan till
döds. Hon hade beständigt haft långtrådigt, sedan
hon bhfvit gift. Hennes make var alltid sysselsatt med
sig sjelf och sina egna intressen och hade ingen tid
för sin hustru, och det var bäst så, ty i hans
sällskap leddes hon allra mest.
Då de om våren gifte sig, hade säsongen just
slutat till följd af enkedrottningens död, och på
vicom-tens temligen bestämdt uttalade önskan reste det
unga paret till Paris. Han roade sig der präktigt,
men Aglae kände sig desto mera besviken, ty hon
hade förestält sig hfvet i detta moderna Sodom
mycket, mycket intressantare. Hon talade visserligen
franska, men inte nog flytande för att förstå de pikanta
finesserna, som kryddade såväl teatern som umgänget
— och att inskränka sig blott till blickar och
handtryckningar? Dertill felades det nödig eggelse. De
herrar, som kringsvärmade den sköna, rika och
nyckfulla vicomtessan de Saint Lorrain, motsvarade i
allmänhet ej Aglaes höga fordringar.
Men hon ville inte alltjämt vara den afgudabild,
inför hvilken dessa i allmänhet redan temhgen gamla
sprättar uppförde sina hyllningsdanser — hon ville
sjelf brinna och svärma, hon ville sjelf skakas af
passionens feberglöd, hon ville ej blott älskas, utan äfven
älska sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
