Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Hon uppsökte konstnärskretsarna och svärmade
väl starkt för en ung sångare, med temligen obetydlig
röst, men med en Apollos skönhet och figur. Biljetter
flögo fram och tillbaka — rosen med den oundvikliga
briljantringen kastades ned på scenen för den afundades
fötter — möten aflöste hvarandra, uppfylda af en sådan
öf-versvallande berusning, till hvilken två blaserade
menni-skor kunna arbeta sig upp, liksom en sjuk behöfver allt
större doser narkotiska medel för att försätta sig i
angenäma drömmar. Men äfven ur denna flyktiga illusion af
kärlek och lycka rycktes Aglae snart på det grymmaste.
Hon var klok och egde menniskokännedom, och
sångaren af Guds nåde stod just inte på någon särdeles hög
bildningsgrad. Hans afsigter och planer blefvo allt
genomskinligare, och en viss råhet i hans väsen gjorde
honom osympatisk för den bortskämda damen.
Monsieur Aubin visste, att han var mycket
vacker — visste, att han ingenting annat egde än denna
skönhet och måste slå mynt deraf. Han hade tur
hos damerna, och han kunde få hundra älskarinnor,
hvilka beundrade honom som en Gud och inte voro
så strama och sippa som vicomtessan de Saint
Lor-rain, som oaktadt alla sina passionerade fraser dock
var en gränslöst kall och tillbakadragen qvinna och
satte en temligen obeqväm gräns för hvarje lidelse.
Detta uttråkade den af så många qvinnor dyrkade,
och han tyckte, att hans kyssar och hans tid voro
alltför dyrbara för att ödas bort för intet — han tänkte
på framtiden.
Hans kärlekseder gälde ej qvinnan utan
millionärskan och de blefvo allt mera vältaliga samt begärde
ingen lek utan allvar af Aglaé. Han ville enlevera
henne och vinna henne till maka. Först bad och
bön-föll han, sedan rasade och hotade han.
Men vicomtessan af Baint Lorrain hade blifvit
väckt ur alla sina drömmerier. Hon blef först
förskräckt, sedan kall och sluthgen vred och ironisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
