- Project Runeberg -  Komedi! /
194

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^194

arnas led, liksom hon sista vintern varit det i
flickornas.

Detta således var hela vinsten för hennes stora,
alltför stora offer. Derför hade hon gift sig med en
vedervärdig, sprättaktig man — derför hade hon offrat
frihet, hjärta och pengar för att få vara den sista.
Den sista i fruarnas led.

Och Louis? Han hade ljugit för henne.
Skänd-ligt ljugit! Hennes darrande händer knöto sig
krampaktigt omkring solfjädern, hon bet samman tänderna
och försökte med all makt att bli herre öfver sin
sinnesrörelse.

Hvar voro väl nu alla hennes stolta drömmar?
Så svindlande djupt hade hon ännu aldrig blifvit
nedstörtad från alla sina förhoppningars höjd. Och var det
kanske blott inbillning, eller förhöll det sig verkligen
så, att nästan alla ögon voro fästade på henne, att
man betraktade henne med det fina, öfverlägsna
leende, som man visar den förödmjukade motståndaren?
Detta retade hennes stolthet och återförde henne till
sin grundsats — att spela komedi.

Ingen skulle se, hvad hon led. I hennes närhet
stod hustrun till en utländsk attaché, hvilken ännu
tycktes ha få bekanta. Hvarför talade väl Aglae
franska flytande? Hon ville också visa det nu. Nästan
våldsamt tvingade hon sig till att helsa och prata —
att le och skämta — och hon såg fullkomlig likgiltig
ut, när grefvinnan Viola beträdde salen långt —■ långt
före henne.

Och äfven hon beträdde den — som i en dröm.
Innan dess måste dock marskalkgalleriet passeras, der
herrarna bildade häck, tätt packade. ^

En fruktad smädeallé.

Hvilket tissel och tassel när hon med stolt
upp-lyftadt hufvud gick förbi. Man tycktes göra
skämtsamma anmärkningar öfver henne, och emellanåt
hördes ett undertryckt skratt från mängden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free