- Project Runeberg -  Komedi! /
224

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^224

liga. Ändtligen inträdde en betjent med ett trumpet,
allt annat än ödmjukt utseende.

»Detta bref skulle ju bäras till advokaten. Hur
kommer det sig till, att det ännu ligger här?)) sade
hon till mannen i befallande ton.

Han ryckte vårdslöst på axlarna. »Det är väl
ingen, som haft tid ännu», svarade han fräckt.

Blodet steg upp i Aglaés kinder. »Är det
kanske mera arbete nu än eljes? Har det förr någonsin
händt, att en befallning ej åtlyddes?»

Karlen log hånfullt. »Ja förr, förr fmgo vi också
ut vår lön.»

Den unga qvinnan spratt till. »Nå — och sker
inte det nu kanske?»

»Jaså — hvem skall väl betala oss efter
bankrutten?» var det ohöfliga svaret. »Vi hålla ut, emedan
man sagt oss, att fru vicomtessan efter godsets
säljande skulle få en summa utbetald, och endast på
grund deraf gifva köpmännen kredit, så att hushållet
ännu kan föras.

Aglaé stod der som gripen af svindel. Detta var
första gången, att man vågade bemöta henne på sådant
sätt, att man visade henne den ringaktning, för
hvil-ken fattigdomen oftast är utsatt. Ju större höjden är,
från hvilken man nedstörtas, ju svårare och
känba-rare är äfven fallet.

Grefvinnan Saint Lorrain reste sig på sitt gamla
stolta, imponerande sätt. »Ni skall ännu i dag
allesammans få ut er lön», sade hon med blixtrande ögon.
»Och nu skaffar ni ögonblickligen detta bref till ort
och ställe, eljes är ni afskedad på fläcken.»

Denna ton verkade under. Kanske bankrutten
ändå inte var så farlig? En skygg, sneglande blick, en
underdåning bugning, och Jean försvann.

Men Aglae nedsjönk i en fåtölj och gret den
kränkta stolthetens heta tårar. Hon väntade
Sau-thing, konkursförvaltaren, den enda menniska, med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free