Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^242
beta, får månget märke, innan den ens förstår att ta i
och göra något.
Hm- ovant och obeqvämt är det ej redan att
nödgas bo i ett enda htet rum; hvilken ovan
sysselsättning att sjelf hemta och lägga undan allt, hvad man
behöfver. Aglaé hade äfven i den minsta småsak alltid
låtit betjena sig af kammarfrun, och nu stod hon der
plötsligt ensam och skulle frisera sig sjelf. Alldeles
rådlös höll hon det präktiga håret i händerna och hade
inte ett begrepp om, hur hon skulle kunna
sammanpressa, vrida och sätta upp hela denna rikedom på
lockar i den lilla modefrisyren, som hon var van att
bära. Timtals försökte hon och plågade sig, tills hon
slutligen uttröttad lät armarna sjunka och utbrast i
tårar, framkallade af otålighet och förtviflan. Men blott
för ett ögonblick, sedan började hon samma arbete
på nytt. Hon påminde sig, hur ofta hon i vild,
nyckfull häftighet hade kallat madame Laurence lat och
långsam, när hon inte nog fort kunde bli färdig med
kamningen. Flur ofta hon bringat den stackars
qvin-nan till förtviflan, när hon lutade ned hufvudet öfver
romanerna och ändå häftigt bannades, när
kammarfrun klagade: »Det är omöjligt! Vicomtessan måste
hålla hufvudet upprätt och rakt.))
Nu höll hon upp hufvudet, men det var ändå
omöjligt för henne att få bugt på håret. Häftigt
skakade hon det sluthgen tillbaka i nacken. x>Nå väl då
— häng, som du vill hänga», och hon band ihop det
med ett band och var glad, att hon hädanefter kunde
bli fortare färdig. O himmel, en sådan börda det är
att behöfva sörja för sig sjelf. Hvarje afsliten knapp,
hvarje band, hvarje nålstygn äro lika många svåra
hinder. Aglaé längtar inte efter madame Laurence.
Denna person hade åtnjutit otaliga välgerningar af
henne, och ändå gaf hon den döende lejoninnan
åsnesparken vid sitt afsked. Brutalt, impertinent
betonande, att det bUfvit en tiggerska af millionärskan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
