Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^257
hufvudet rysande sjunka framåt mot det af rimfrost
betäckta bröstvärnet.
»Jag fryser. Hvad gör väl det? I grafven är det
kallare än här!» hör hon en melodi som ett
förvir-radt brus klinga genom stormen — och vicomtessan
af Saint Lorrain ryggar sakta klagande tillbaka och
håller sig fast vid lyktstolpen. Nej, hon kan icke dö
— det är så hemskt, så rysligt der nere i djupet —
och hon ville så gerna — ack, så gerna lefva. Fins
det då ingen menniskosjäl i hela, vida verlden, som
vill förbarma sig öfver henne?
»Hans! Ack, Hans!» snyftar hon — och som hon
med förvirrad blick stirrar ut i snöyran, som allt
tätare fyller luften, då står han åter framför henne,
den friviUige som skildtvakt —■ den föraktade,
förnekade vännen, hvilken hon fordom skyndade förbi, som
om det kärleksfulla nämnandet af hennes namn från
hans läppar voro en skam för henne. Och nu skulle
hon kalla honom? Skulle bedja honom om hjälp och
medlidande — honom, som ej vet, hur skändligt hon
handlat emot honom? Aglaé trycker händerna mot
an-sigtet. Hon vill ej dö och kan ändå icke ödmjuka sig
inför honom, som hon fordom trampat under fötterna.
Hvarför berättade hon honom sista gången, full
af barnsligt trots, hur falsk och elak hon varit mot
honom? Hvarför bekände hon sin skuld och öppnade
dermed en afgrund mellan honom och sig, en afgrund,
som ingenting kunde fylla.
En sådan toka hon varit. Behöfdes det väl en
bikt? Behöfdes det ord för alt förklara hennes
uppförande? Har han inte längesedan sjelf vetat och
känt, att det var blygseln för hans enkla namn och
rättframma väsen, som dref henne att såra honom på
det känbaraste och var orsaken till, att hon ej mera
bjöd honom, sin enda vän, till sin faders hus?
Nej, hennes bikt hade ej varit nödvändig, han
kände henne och hennes ynkliga karakter. Och hon,
Komedi! 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
