Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^258
just hon skulle nu, nedtryckt af skuldmedvetandet,
komma till honom, bedja honom om hjälp och säga:
»Du har återigen haft rätt, Hans Burkhardt, jag har
som ett egensinnigt barn rusat in i förderfvet, kom
nu och rädda mig från undergång.!)
Aglaé biter ihop tänderna och lyfter hufvudet
full af sitt gamla, stolta trots. Nej, hon kan icke
ödmjuka sig — icke för honom. Framåt — ett par
veckor kanske hon ännu kan uppehålla lifvet, om hon
säljer det röda sammetssläpet och sitt sista armband.
Hennes koffertar ha visserligen redan blifvit mycket
tomma, men om hon får engagement, så ger man
henne nog kredit för att anskaffa nya kostymer. Ett
engagement! Derpå har hon förgäfves väntat i veckor
och månader. Hon har inte haft pengar för att jämna
vägarna, och om fattigdomen vill bevara sin dygd,
trampas den öfverallt under fötterna.
Långsamt släpande sig fram går Aglae vidare.
Hvilka erfarenheter har hon ej gjort, hvilka nedriga
slags menniskor har hon ej lärt känna! En hjälplös
qvinna utan huld och skydd är som ett fågelfritt
villebråd — varg och räf förfölja det för alt sönderslita
detsamma.
Den ensamma vandrerskan kommer till en
lifli-gare gata. Upplysta fönster! Musik och vildt skrål
af dansande matroser och flickor! Derinne är det
varmt, varmt och gladt. Och hemma i Aglaés usla
vindskammare brinner ingen eld i kaminen och intet
ljus på bordet, der är ödsligt och kallt — så kallt,
att den bortskämda millionärskan darrar af kyla, när
hon lägger sig på sin hårda bädd.
■ Stekos strömmar emot henne ur restaurationens
öppna fönster — och Aglae har ingenting förtärt
sedan tidigt på förmiddagen. Hon har gått ut för att
köpa bröd för sina sista slantar. Ack, så det svider
att vara hungrig! Hon trycker de stelfrusna armarna
tätt intill kroppen, men stegen blifva allt mera drö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
