Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^270
gå bättre, än ni tror. Var bara lugn och modig.
Dessa äro de trollmedel, hvarmed man vinner den
bästa framgång.’
»Andra scenen! Fröken Lorrain, var så god»,
hördes kapellmästarens röst nedifrån orkestern.
»Framåt bara! Sjung ner dem allesammans!»
sade direktören, vänligt nickande, och gick åt sidan.
l^ungt dragande efter andan tryckte Aglaé muffen
mot bröstet. Bredvid henne stod den blonda Berta
och tittade nästan fiendtligt utmanande på henne med
de blåa ögonen: »Tack, o min moder, att ändtligen
du kommit har!» det låg nästan ironi i hennes fylliga,
klangfulla stämma, som klingade ut i den tomma
teatersalongen. Alla lyssnade andlöst.
»Du väntade på mig?» sjöng Aglaé med osäker,
sakta röst.
»Hvad nu?» hviskade tenoren till direktören, »man
hör ju ingenting alls »
»Det blir nog bättre. Hon vill blott markera
Fides’ trötthet och utmattning.»
»Men då är den stackars qvinnan nog nära att
falla omkull», sade den vackra Max med en lurande
blick. Intet svar, direktören var idel öra.
»Full af längtan väntar Johan, min son», ljuder
det litet kraftigare från den bleka debutantens läppar.
Hon känner sig mera obesvärad. »Af alla flickor här»,
kommer bra fram, och direktören nickar åt henne
uppmuntrande.
Efter slutad scen går han återigen fram till henne
och berömmer hennes goda skola samt det lyckade
uttrycket af trötthet i röst och spel. Aglae ser på
honom litet förvånad, men tackar honom genom en
hjärtlig handtryckning.
I romansen mellan Berta och Fides försvann den
sistnämdas späda /-öst nästan alldeles bredvid
kamratens slarka stämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
