Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^273
tänder slå mot hvarandra som i en frossbrytning.
»Titta på publiken», säger direktörskan skrattande.
»Det är bara snälla, glada menniskor. Se, der nere
den vackre löjtnanten i logen — titta bara på honom.
Då blir ni bestäradt helt lätt om hjärtat.»
Aglae böjer sig fram mot det lilla titthålet på
ridån. Hon ser som ett brokigt virrvarr idel herrar,
idel ansigten, som tyckas tillhöra en tusenhöfdad
hy-dra. Löjtnanten ser hon inte, hennes ångestfulla blick
flyger till första parketiraden, der recensenterna sitta.
Alldeles riktigt — just i midten den lille
gråhå-rige herrn med guldknappen på käppen, om hvilken
Mathisen berättat så hemska ting. Som det tyckes,
talar han mycket missnöjdt och kritiserande med ett par
andra herrar. Åh — de har säkerligen läst i
tidningen, att Aglae är en elev till Kolsch. Hon förstår
inte, hur denna notis kunnat komma in i Dagbladet,
och hon hade nästan blifvit hjärtskrämd, när hon läste
den. Hvilket skarpt, obarmhertigt Mefistoansigte han
har. Aglae ryser till och skyndar derifrån, tungt
dragande efter andan. På scenen samlas landtfolkets kör,
och Aglae måste draga sig tillbaka mellan kulisserna.
–––Ridån går upp.
x\glaé vet inte, hvarifrån hon fått kraft att
framträda i det skarpa lampskenet. Hon vet inte heller,
hur hon fått mod att öppna läpparna och sjunga —
men hon gör det nästan mekaniskt, ögonlocken sänka
sig djupt öfver ögonen, och hennes lilla späda gestalt
stöder sig tungt på Bertas arm, som om hon vore nära
att sjunka samman. Det passar alltsammans mycket
väl till rollen. Också romansen går hjälpligt, de
rörande veka, sakta bönfallande tonerna äro fullkomligt
på sin plats i den ångestfulla moderns röst.
Direktören och hans hustru nicka och vinka
uppmuntrande åt henne. Aglae ser det inte.
Hon står blott och lyssnar darrande, när ridån
fallit. Mycket svaga, knappast några applåder.
Komedi! 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
