- Project Runeberg -  Komedi! /
294

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^294

vänder ryggen åt all den utlofvade härligbeten,
lem-nar verlden och hennes nöjen för att i Moosdorfs
ensamhet lydigt böja sig under sin forna arrendatorska.
Icke som vicomtessa af Sai7it Lorrain^ inte som ett
förnämt främmande, som vill låta vårda och passa
sig, öfverskrider hon hans föräldrars tröskel. Hennes
energiska vilja bar som första vilkor uppstält, att hon
i arrendatorshuset skall få anställning som en
underlydande, som hushållerska eller biträde åt husfrun.
Man hade gjort henne till viljes och pro fo7mia gått
in på hennes begäran, men fru Burkhardt skref till
sin son: »Hur skulle jag väl kunna skicka en
gref-vinna ut i kök och källare. Var lugn, Hans, hon
skall inte behöfva väta ett finger i bushållet. Sörj
bara för vackra böcker, som hon kan läsa, och noter
till att sjunga och spela, då skall jag nog på
lämpligt sätt sysselsätta hennes

Hans sitter försjunken i sorgsna tankar. Det är
en så underbar, nästan obegriplig förändring, som
försiggått med den unga qvinnan. Hennes ödmjukhet,
hennes anspråkslöshet stå i så bjärt motsats till
hennes förra karakter, att professorn oupphörhgen åter
hemsökes af plågsamma tvifvel, om ett sådant tvärt
omslag skall kunna hålla i. Nu, då hon ännu är
nedböjd under bördan af sina förfärliga minnen, då hon
ännu är sjuk till kropp och själ, är hennes längtan
efter ensamhet och anspråkslösa förhållanden naturlig,
men när de svunna illusionerna äro glömda, när
landt-lifvets stillhet blir långtrådig, och medvetandet att
understödjas af Burkhardts återför henne till gamla
åsig-ter och vanor — hvad då? Hans hjärta svider vid
tanken härpå.

Han följer henne till den stationen, der Aglae
måste byta om tåg. Han har redan flere gånger
försökt [’att börja ett samtal, men — antingen det nu
verkligen , är så, eller det blott är en synvilla af
honom — Aglaé tyckes vara sällsamt förändrad. Ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free