- Project Runeberg -  Komedi! /
295

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^295

osynligt något står plötsligt emellan dem. Hvad? Har
han kanske sårat henne genom sin uppriktigt uttalade
mening, att hon inte duger till sjuksköterska? Kanske
han varit allt för sträf i sin uppriktighet? Har han
kränkt henne genom den dåliga mening han hyser om
hennes menniskokärlek, barmhertighet och
offervilhg-het? Nej, det märks ingen missbelåtenhet eller sårad
fåfänga i hennes väsen — det är väl hennes djupa
bedröfvelse, som gör henne tyst — det är väl den
nedslående tanken, att hon hädanefter skall vara som
en tjenare åt hans mor. Hennes känsliga stolthet
förnimmer, att en osynlig skilj o vägg är upprest mellan
dem, att han inte mera är blott hennes vän och
beskyddare, utan också hennes välgörare och husbonde.

Detta måste nedtrycka hennes själ, ty ombytet,
mellan hvad som varit, och det som nu är, är alldeles
för genomgående och grymt. Hennes bhck ser ännu
ej klart, och hon betraktar sin ställning i
arrendators-huset ej som en mild, vänlig sanning, utan som en
karikatyr, och med sjelfplågeriets fanatism betonar
hon gentemot professorn sin tjenande ställning i hans
fädernehus.

Må denna strid helt lugnt rasa ut, med tiden
kommer det dunkla att klarna, och öfverdriftens slagg
att bortsmältas från den rena sanningens guld.

Hans respekterar den kris, som hennes inre
men-niska under denna tid mer än någonsin har att
genomgå. Han sitter tigande midt emot henne, tills
nödvändigheten tvingar honom att återigen tilltala
henne. »Får jag hjälpa er på med kappan, kära
Ag-laé? Vi måste stiga om vid nästa station!»

Hon utförde så hastigt, hvad han sade, att han
ej fick tid att hjälpa henne.

»Jag hoppas, att det ännu skall lyckas mig att
få en bra plats åt er i en damkupé på snälltåget.
Jag har tyvärr inte mycken tid, då mitt tåg går inom
åtta minuter.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free