Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^298
henne. Men det är bättre så, och jag är innerhgt
lyckhg öfver denna lösning. Med Guds hjälp, så
beror mors lidande mera på inbillning än på verklighet,
ty sedan hon sett min mormor borttyna, har hon den
lixa idén, att hon sjelf en gång måste dö af denna ärfda
sjukdom. Det är redan många år sedan dess, och
jag hoppas, att beskrifningen på hennes tillstånd mera
beror på hennes fantasi, som ännu är inverkad af
minnet af det, som då hände! — Vi äro vid målet!
Gud vare med er, kära Aglae! Måtte himlens rikaste
välsignelse med er hålla sitt intåg i Moosdorf, och
måtte ni känna er så väl och lycklig i mitt
fädernehem, som jag af hela mitt hjärta önskar. Ni är väl
god och lemnar brefven samt framför muntligt tusen
innerliga helsningar! — Alla mina tankar följa er,
och ni kan inte tro en sådan hemlängtan jag, stora
barn, har! Hvad skulle jag inte vilja ge, om jag finge
följa er!» — Han for hastigt med handen öfver panna
och ögon, sedan lyfte han hufvudet med sitt gamla,
glada leende och öppnade kupédörren. »Tumma med
mig, Aglae, att det snart växer gyllene frukter på
Äskulap-stafven, så att vi glada och lyckliga kunna se
hvarandra åter.»
Hon nickade och tryckte stum hans hand. Förut
hade hon en gång lett, nu glänste åter tårar i
hennes blick, och det föreföll honom, som om hennes
smärta gestalt aldrig stått så trött och hjälplös
framför honom som nu.
Bekymrad såg han den förändring hennes ansigte
undergått: »Resan har ansträngt er för mycket, Aglae.
Vore det inte bättre, att jag följde er till vår station?»
Hon skakade förskräckt på hufvudet och reste
sig energiskt. »Jag mår alldeles bra, Hans. Tusen
tack för er stora, stora godhet, och det är blott en
önskan jag har, att Gud ville tillåta mig att en gång
i lifvet kunna betala er min stora skuld.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
