Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^322
skyndande skugga eller blixtrande till, när ett ljus
bä-res förbi, eller elden på spisen omröres.
Hans Burkhardt har inte tagit sig tid att förut
underrätta om sin ankomst, han har i lyckhg brådska
ordnat sina angelägenheter och tackat Gud, att inte
något svårt sjukdomsfall för ögonblicket hindrar honom
att resa.
Han vet, att man på landet inte tycker om
telegram, att hans lilla rum i fädernehuset alltid står i
ordning, och att det knapt fms något vackrare i verlden
att se, än ett älskadt ansigte, som strålar af glad
öfver-raskning. Derför vill han inte heller gå öfver gården,
der främmande ögon kanske skulle se honom först och
skyndsamt förkunna hans ankomst. Han går äfven
nu sin vanhga, kära väg genom trädgården. Kanske
han med Guds hjälp åter får träffa mor ensam i
köket som sista gången, och om lyckan är god till
och med Aglae vid hennes sida.
Mor skref ju, att ett obegriphgt under försiggått
med henne, att den forna Aglae inte var att känna
igen i denna nya, älskliga uppenbarelse. Den unge
professorn darrar af namnlös glädje vid denna tanke,
men ängsliga tvifvelsmål våga sig ändå fram, och han
’ kan icke föreställa sig, att samma Aglae, som en gång
såsom en lättsinnig, fåfäng och högfärdig qvinna stod
framför honom, blixtrande af juveler som en liten
drottning, att samma Aglae, hvars bild framför altaret
rysande jagat honom derifrån — att hon i sanning skulle
genomgått lifvets hårda skola, att eländets skärseld
verkligen skulle bortsmält allt slagg från hennes väsens
gyllene kärna.
Hans mor ser genom välviljans och godhetens
rosenröda glasögon, hon har väntat att finna
kommerserådets dotter, såsom hon mindes henne sedan
förr, och emedan i stället för den bortskämda,
anspråksfulla grefvinnan Lorrain, en anspråkslös, tacksam och
från verlden bortvänd qvinna kom, så kan hon inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
