Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^347
lian knappast kunde fatta och förstå ungdomsvännens
väsen och uppförande.
Af hur stort värde en glad sinnesstämning var för
den sjuka, visste han som läkare bäst, och hans
hjärta var uppfyld af stor, outsäglig tacksamhet mot
Aglaé, som så beundransvärdt väl hade slagit in på
den rätta vägen att framkalla glädjen till hans mors
plågoläger.
»Jag skall nu gå och se efter litet i köket, tant
lillaD, sade hon ifrigt, »och hönsen skall jag först ta
hit, så att du får se, hvad nytta majsfodret gjort! Det
är riktiga praktexemplar, skall jag säga dig! Jag
kommer i alla fall att få springa mycket från och till för
att ge dig besked, om hvad jag gör. Tänk bara,
första middagen, som jag ensam skall laga åt gäster,
då får jag lof att hedra mig.» Hon lyfte
blomsterskålen med båda armarna, tittade ännu en gång
skrattande tillbaka och gick mot tröskeln. Hans sprang
fram, öppnade dörren, och sedan hon tackande honom
gått ut, följde han henne.
Hon stälde hastigt blommorna på närmaste bord
och räckte honom med darrande läppar båda sina
händer: »Hans, anse mig inte vara hjärtlös och dåhg,
för att jag kan prata och skratta, när döden står på
tröskeln. Jag håller af er mor — lika ömt som
min egen — och just derför, att hjärtat svider vid
att se henne hgga der som ett åt döden vigdt offerlam,
att se hur våra tårar och vår förtviflan redan nu
bereda henne dödens qval, derför vill jag visa henne
ett gladt ansigte och modigt bekämpa min egen sorg,
så att min tillförsigt kan ingifva henne nytt mod och
hopp. Er far får inte heller visa sin smärta, Hans,
han gör det redan nu så svårt för henne att dö, och
med Guds hjälp får er räddande hand ännu bevara
henne åt oss!»
Professorn tryckte upprörd hennes händer i sina.
»O, Aglae, hur skall jag kunna tacka er! Ni vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
