Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kometer och meteorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMETER OCH METEORER 53
sidan finns det inga gränser mellan stjärnfallen och
eldkulorna, vilka vid vissa tillfällen till och med
överstråla dagsljuset. Även tyckes ingen trakt av
himlen och ingen rörelseriktning vara dem främmande.
Dock stiga banorna på få undantag när, ner mot
horisonten; det ser ut som om stjärnorna falla mot
jorden. Antalet av stjärnfall är oerhört stort. Man
kan göra en beräkning genom iakttagande av dem, som
på en viss tid visa sig på ett begränsat område å
himlavalvet; See har kommit till en summa av 600 millioner
som dagligen böra kunna iakttagas från hela jordklotet.
Hur skola vi väl kunna bringa ordning och reda
i ett så oändligt antal företeelser, för att därigenom
lära känna deras väsen och plats i världsrymden?
Optiska hjälpmedel såsom tuben, spektroskopet eller
fotografiapparaten kunna blott mycket sällan i rättan
tid inriktas på dessa flyktiga varelser, och endast
tillfälligtvis upptar en för andra himlakroppar avsedd
plåt ett stjärnfalls ljuslinje. Sålunda fann Wolf i
Heidelberg, en av de allra flitigaste himmelsfotografer,
endast 19 stjärnfallsbanor på alla de plåtar, som han
tagit under åren 1890—1902 och vilka han exponerat
i tillsammans 625,5 timmar. Man kunde emellertid
sluta häraf att på hela himlen dagligen cirka 300
stjärnfall av t. o. m. fjärde storleken visa sig. Var
skola vi i ett sådant överflöd på objekt börja vårt
studium?
Först och främst borde vi väl känna något om den
ställning i världsrymden dessa kroppar intaga till oss.
På grund av den hastighet, varmed de röra sig, var
det från första början sannolikt, att de vid sitt fall
måste befinna sig jämförelsevis nära oss, och man ansåg
dem därför länge, liksom kometerna, för rent
atmosfäriska fenomen, vilka icke hade något att göra
med kosmos utanför jorden. Om nu stjärnfallen äga
rum helt nära jordytan, så skulle man lika lätt på
sträng geometrisk väg kunna uppmäta deras verkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
