Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kometer och meteorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Massorna, som vid den omtalade världsomstörtande
och på samma gång världsbildande katastrofen, erhöllo
en starkt elliptisk rörelse, blevo nu till kometer.
Medelpunkten i spiralnebulosans masssor, omkring vilken
dessa rörde sig, var först ännu icke förtätad till en sol.
Kometerna måste därför vid genomilandet ur dimmans
inre partier uthärda starka hämmande rörelser, som
hastigt avslipade deras elliptiska banor och slutligen
gjorde dem till en ungefär cirkelformig bana. Men
härigenom förvandlades enligt vad vi förut sagt
kometerna till verkliga planeter, som därpå som sådana
anslöto sig till det blivande systemet. De stora
planeterna bildade sig emellertid ur den ursprungliga
spiralens huvudvindlingar. De till planeter vordna
för det mesta små kometmassorna måste söka sig sin
plats i tomrummet mellan dessa stora planeter, ty då
de hade funnit sin nästan cirkelformade bana i
närheten av de större massorna, så måste dessa verka
störande på dem så länge, til dess de förenat sig med
de små. På denna grund funnos de mesta små
planeterna tillsammans i det stora tomma rummet mellan Mars
och Jupiter. Man lutar numera åt den åsikten, att även
i rymderna mellan de andra planeterna kunna sådana
små kroppar röna sig, som till hela sitt väsen intaga
en mellanställning mellan planet och komet. Den nära
jorden befintliga Eros är ett tydligt exempel därpå.
Men då medelpunktens massor mer och mer förtätats
till en sol, funno de ännu överblivna kometariska
massorna ständigt mindre motstånd vid sin
periheliumgenomgång, och de kunde nu bibehållas som kometer.
Alltjämt sågo vi, hur t. o. m. en så ordnad
världsorganisation som vårt solsystem ännu stundom
infångar kometer, gör dem till periodiska stjärnor, som
bilda en övergång till den planetariska naturen. Dessa
periodiska kometer utdraga slutligen sin massa, so a
delvis förenar sig med de stora planeternas, till en
ring av stjärnfallsstjärnor. Genom föreningen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
