Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Till Aruwimi eller Biyerré - 1883, 25 okt. Iboko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
KONGO.
rikedomar, är det emellertid endast underordnadt i jämförelse
med det man måste hysa för menniskosamhällena, ty deras
medlemmars muskler ha ett mera omedelbart och praktiskt
värde för oss. Ty utan dessa skulle alla dessa den tropiska
verldens blommor, plantor, gummiväxter, mossarter och
färgämnen alltid vara värdelösa för oss. I hvarje vänlig
inföding jag trätfar på ser jag ett löfte om bistånd till hans
eget befriande från det tillstånd af gagnlöshet, hvari han för
närvarande lefver. Jag betraktar honom med ungefär samma
blickar som dem, hvarmed en jordbrukare ser på sin
grof-lemmade son; han är en blifvande rekryt för härskaran af
soldater-arbetare. Om jag blott hade tillräckligt många
sådana som han, skulle Kongobassinen bli en ofantlig, rikt
af-kastande trädgård. Detta är ett skäl, hvarför jag alltid ifrigt
spanar efter denna hjertlighet i sättet och öppenhet i
an-sigtsuttrycket, hvaraf jag kan skapa mig förhoppningar för
framtiden. Jag återkallar för mitt minne dessa ansigten och
säger till mig sjelf: "Ni är nu skygg och främmande, min
vän, men vildar, som sett värre ut än ni, ha blifvit tvingade
att göra både sig sjelfva och verlden nytta. Om en tid skolen
I följa mig hvart som helst." Jag inbillar mig ibland, att de
läsa mina tankar och småle uppmuntrande mot mig, som om
de ville säga till mig: "Ni har rätt, min vän, men allt skall
ha sin tid!"
Nära Mutembo mötte vi en handelskanot, som kom utför
floden. Vi glömde nu de paradisiska öar, der vi fråssat
kungligt pa blomsterdoft, för att i stället tala med dess besättning.
De voro ifrån Iboko. De hade fått höra talas om mitt
blodsbroderskap med gamle Mata Bwyki. Vi köpte lifsmedel af
dem och pratade och skrattade lifligt med dem som gamla
vänner. De hade elfva stora elfenbensbetar, men det var en
vara, som vi icke behöfde, till deras stora förvåning.
Innan vi anlände till Mutembo, kommo vi emellertid till
ändan af den långa ö, som löper parallelt med den venstra
1883,
25 okt.
Iboko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
