Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV. Européer i Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•246
KONGO.
så många nya upptäckter skulle han meddela, — af
själs-härjande slag. Hans ansigte tilltar dagligen i längd och blir
för hvarje dag allt mera likt den bedröflige Don Quixotes,
hvars bild jag sett någonstädes. Och med ansigtets längd
växer hans dåliga lynne. Men sjuklingar äro alltid retliga
och gnatiga och bruka särskildt hysa orättvisa känslor mot
sina läkare.
"Vilkoret för ett hälsosamt njutande af lifvet i Afrika
förstås mycket litet, om ens något, af ’Frank’ och hans
likar. Det är svårt att lära dem första grunderna af lifvets
lexa. Det är dessutom ett högst otacksamt arbete och
ansträngningarna dervid upptagas så onådigt, att jag ofta blifvit
tillbakastött af tydliga tecken till motvilja. Sällan har jag
af dem, till hvilka mina råd varit stälda, blifvit uppmuntrad
att fortsätta. De tyckas icke ha något intresse för det, som
rör deras hälsa. De erkänna villigt, att det är en pligt
mot dem sjelfva att vara så försigtiga, kloka och varsamma
som möjligt, de svara höfligt och äro genast färdiga att ge
löften. Men de utföra aldrig hvad de lofva, och jag ser
aldrig ett spår af det verksamma nit och den vaksamma
klokhet, som skulle anstå den, som älskar sitt eget lif.
Praktiken tycks vara dem för besvärlig, och hvarken förnuft eller
samvete komma dem till hjelp. Jag kommer ihåg Frank
Pocock vid andra expeditionen, som (nästan under det att
han ännu lyssnade till mitt råd) måste ha tänkt ut det
tilltag, hvarigenom han förlorade lifvet. Under flera
månader kände jag ett stygn af smärta, hvarje gång jag tänker
på hans sorgliga slut.
"Jag har också märkt, att denna likgiltighet icke allenast
visar sig, när det gäller sjelfbevarelsen, utan äfven sträcker
sig till de dagliga pligterna mot expeditionen, som de äro
förbundna att uppfylla och för hvilka de ha sin lön. Hvarje
särskild befallning utföres väl och ordentligt, men om jag
uttalar min önskan, att de skola anse detta arbete som en
Européer
i Afrika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
