Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Makar Tschudra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla samlades omkring elden, kom också Lojko. Han var
upprörd och hade magrat starkt på denna enda natt,
ögonen var alldeles insjunkna. Han slog ned dem och
sade till oss, utan att se upp:
— Så här står det till, kamrater. Jag har sett in i
mitt hjärta denna natt och där inte längre funnit någon
plats för mitt gamla fria liv. Radda ensam härskar där
nu — hon ensam! Se så hon småler, den sköna Radda,
som en drottning! Hon älskar sin frihet mer än mig, men
jag älskar henne mer än min frihet, och därför har jag
beslutat att falla till Raddas fötter, såsom hon befallt, på
det att alla må se, att hennes skönhet kuvat den tappre
Lojko Sobar, som förut lekt med flickor som jaktfalken
med änder. Och sedan ska hon bli min hustru och smeka
och kyssa mig, så att jag mister lusten att sjunga käcka
sånger för er och inte längre saknar min frihet! Är det
inte så, Radda?
— Han höjde ögonen och såg på henne med en
underlig blick. Hon nickade tyst och strängt och pekade på
sina fötter. Och vi såg på och begrep ingenting. Vi hade
helst velat gå vår väg för att slippa se, hur Lojko Sobar
föll till en flickas fötter — vore det också själva Radda.
Det var på en gång blygsel och medlidande och bedrövelse
vi kände.
— Nå! ropade Radda åt Lojko.
— Åhå, ha inte så bråttom, jag hinner väl, det blir
alltid tids nog ... skrattade han. Hans skratt klang som
klirrandet av stål.
— Så förhåller sig alltså saken, kamrater! Vad
återstår mig väl då? Bara att pröva, om min Radda verk’
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
