Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Makar Tschudra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen har ett så fast hjärta, som hon visat mig. Det är
det, jag nu vill pröva — förlåt mig, bröder!
Och innan vi ännu kunde ana, vad Lojko hade i sinnet,
låg redan Radda på marken, och Sobars krokiga dolk
satt ända till fästet i hennes bröst. Vi var förlamade av
fasa.
Men Radda ryckte ut dolken, kastade bort den, och i
det hon tryckte till såret med en fläta av sitt svarta hår,
log hon och sade högt och tydligt:
— Farväl, Lojko! Jag visste, att du skulle handla
så! ... och så dog hon.
— Kan du förstå dig på flickan, min falk?! Ja, en
satans flicka var det, om jag så ska bli fördömd i
evigheters evigheter! Håhå!
— Och nu vill jag falla till dina fötter, min stolta
drottning! skrek Lojko, så att det ekade över stäppen,
och så kastade han sig till marken, tryckte sina läppar
mot den döda Raddas fötter och blev liggande orörlig.
Vi tog av oss mössorna och stod tysta.
Vad säger du om en sådan sak, min falk? Jaja, jaja!
Nur tänkte säga: "Vi måste binda honom!" Men ingen
skulle lyft sin hand för att binda Lojko Sobar, och det
visste Nur. Därför ryckte han bara på axlarna och gick
åt sidan. Men Danila tog upp dolken, som Radda kastat
bort, och såg länge på den, tuggande på sina mustascher
— den var så vass och krokig, och Raddas blod hade
ännu inte torkat på den. Och sedan gick Danila fram till
Lojko och stötte kniven i ryggen på honom, så att den
trängde in i hjärtat. Så gjorde den gamle soldaten Danila
sin plikt som Raddas far!
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
