Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Makar Tschudra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Rätt så! sade Lojko klart, vände sig om mot Danila,
och gick för att skynda fatt Radda.
Vi stod och såg på dem. Där låg Radda; hon tryckte
handen med hårflätan mot bröstet, och hennes öppna
ögon blickade upp mot himlen, och vid hennes fötter låg
den tappre Lojko Sobar. Lockarna hade fallit ner över
hans ansikte, så att vi inte kunde se det.
Vi stod där tankfulla. Danila rynkade sina tjocka
ögonbryn, och hans mustascher darrade, under det han tyst
blickade upp mot himlen, och det gamla gråskägget Nur
lade sig framstupa på marken och grät, så att han
skakade.
Det var också något att gråta åt, nrin falk! Ja, var
det så! ...
Vandrar du, så vandra din väg fram och vik inte åt
sidan. Gå alltid rakt fram. Kanske ska du ändå
gagnlöst gå under. Så är det med den saken, min falk!
Makar tystnade, stoppade ner pipan i sin tobakspung
och knäppte igen rocken över bröstet. Det började regna,
blåsten tilltog, och havet brusade dovt och vredgat. Den
ena efter den andra kommo hästarna fram till den
slocknande elden, sågo på oss med sina stora, kloka ögon och
ställde sig orörliga i en tät ring omkring oss.
— Hopp, hopp, hoj! ropade Makar vänligt åt dem,
klappade sin älsklingsbrunte på halsen och vände sig
därefter till mig, sägande:
— Det är tid att sova! varpå han svepte rocken om sig,
sträckte ut sig på marken och låg stilla. Men jag hade
ingen lust att sova. Jag såg ut i stäppens mörker
mot havet, och framför mina ögon svävade majestätiskt
Raddas sköna, stolta gestalt genom luften. Hon tryckte
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
