Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschelkasch - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och i avbrutna satser, med en brådska, som om han
jagade efter sina egna tankar och endast i förbifarten
högg tag i orden, började han tala om livet på landet,
hur det gestaltar sig med eller utan pengar: å ena sidan
välmåga, aktning, frihet, förnöjelse — och å den
andra!...
Tschelkasch hörde uppmärksamt på honom med
allvarlig min, och en plötslig tanke blixtrade fram i hans
halvslutna ögon. Ett självbelåtet leende lekte då och då
omkring hans mun.
— Äntligen är vi framme! avbröt han till slut
Gav-rilas tal.
En våg lyfte upp båten och kastade den behändigt på
den sandiga stranden.
— Ja, ser du, bror lille — nu är sagan slut! Båten
måste vi dra högre upp på land, så att inte vågorna
spolar bort den. Man kommer och hämtar den. Och vi
två får nu säga varandra farväl! Härifrån till stån är
det åtta verst. . . ämnar du dig tillbaka till staden, va?
Över Tschelkaschs drag låg alltjämt samma godmodigt
sluga leende, som tydde på, att han hade en överraskning
i beredskap åt Gavrila. Han stack handen i fickan och
prasslade med sedlarna.
— Jag? svarade Gavrila på hans fråga... jag?
Nej ... jag går inte till stån ... jag . . .
Han stammade och avbröt sig. En hel ström av
önskningar, ord och känslor böljade, kämpande med
varandra, i hans bröst och brände honom som eld.
Tschelkasch såg helt förbluffad på honom.
— Vad felas dig? Har du fått kramp? frågade han.
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
